DO:s årsredovisning för 2010 visar att det totalt sett är fler män än kvinnor som anmäler diskriminering. Men när det gäller arbetslivet i vid mening är förhållandet det omvända. Där står kvinnorna för drygt 15 procent fler anmälningar än männen.
Skillnaden är allra störst när det gäller könsdiskriminering, där kvinnorna står för 86 procent av anmälningarna. Det är till exempel nästan bara kvinnor som anmäler sexuella trakasserier. Många kvinnor anmäler också att de nekats ett jobb eller att de blivit av med jobbet när arbetsgivaren fått veta att de varit gravida.
Kvinnorna står också för 80 procent av anmälningarna som rör missgynnande i samband med föräldraledighet.
Under 2010 träffade DO 22 förlikningar i arbetslivsärenden. Hälften av ärendena hade samband med graviditet eller föräldraledighet. I samtliga fall utom ett var anmälaren kvinna.
– Hem och barn är fortfarande i huvudsak kvinnornas ansvar. Mammor är borta betydligt mer från jobbet än pappor för att ta hand om barnen och det ger dem sämre villkor på arbetsmarknaden, konstaterar Therese Östmark, chef för DO:s arbetslivsenhet.
Kvinnor är också överrepresenterade när det gäller anmälningar som rör sexuell läggning (63 procent) och funktionsnedsättning (57 procent).
– Som kvinna med funktionsnedsättning är man dubbelt utsatt i arbetslivet, både som kvinna och till följd av sin funktionsnedsättning, säger Kerstin Jansson, utredare på DO:s främjandeenhet.
I de undersökningar SCB genomför vartannat år om funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden uppger till exempel fler kvinnor än män att de blivit utsatta för mobbning och trakasserier och fler kvinnor anger att de blivit lönediskriminerade till följd av sin funktionsnedsättning.
Anmälningarna till DO visar också att kvinnor som genom sin klädsel visar etnisk eller religiös tillhörighet löper en särskild risk att utsättas för diskriminering i arbetslivet. Det gäller t.ex. den romska kvinna som inte fick fortsatt arbete i en livsmedelsbutik för att hon ville bära lång kjol.
Under 2010 drev också DO det första åldersärendet till domstol. En 62-årig kvinna med goda meriter sökte en tjänst som jobbcoach på Arbetsförmedlingen. Men när Arbetsförmedlingen kallade sökande till intervju fanns 62-åringen inte med.
Arbetsförmedlingen valde istället ut sex kvinnor som var betydligt yngre än den 62-åriga kvinnan, samt fyra män, varav en i 60-årsåldern.
Till slut anställdes två yngre kvinnor med sämre meriter och kortare arbetslivserfarenhet än 62-åringen.
– I det här fallet såg vi hur kvinnans ålder och kön samverkade för Arbetsförmedlingens beslut att inte kalla henne till intervju, förklarar Therese Östmark.
Arbetsdomstolen slog fast att Arbetsförmedlingen utsatte kvinnan för diskriminering som har samband med hennes kön och ålder och dömde Arbetsförmedlingen att betala 75 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.