Sexuella trakasserier är trakasserier som är av sexuell natur. Det kan handla om beröringar, tafsningar, skämt, förslag, blickar, jargong eller bilder som är sexuellt anspelande.

Sexuella trakasserier skiljer sig från vanlig flirt genom att de är ovälkomna. Det är den som är utsatt som avgör vad som är kränkande och vad som gör att till exempel arbetsplatsen känns otrygg.

Arbetsgivaren är den som är ytterst ansvarig för att sexuella trakasserier inte förekommer på arbetsplatsen. Om en arbetsgivare utsätter en arbetstagare, arbetssökande eller yrkespraktikant för sexuella trakasserier är det könsdiskriminering och räknas som extra allvarligt. Det innebär att arbetstagaren kan få diskrimineringsersättning.

Men arbetsgivaren har också ansvar för sexuella trakasserier mellan arbetstagare. Det innebär att arbetsgivaren måste utföra ett förebyggande arbete mot sexuella trakasserier. Arbetsplatsen måste ha en beredskapsplan och en policy som varje arbetstagare ska få information om.

Dessutom har arbetsgivaren en skyldighet att utreda omständigheterna kring anmälda sexuella trakasserier och sätta stopp för dem. Detta ska göras på ett noggrant vis och helst också dokumenteras. Arbetsgivaren bör också konfrontera den utpekade personen och höra andra vittnen på arbetsplatsen, om sådana finns. För att se till att trakasserierna mellan arbetstagarna upphör, måste arbetsgivaren vidta åtgärder. Det kan handla om allt ifrån en tillsägelse till uppsägning av den som trakasserat.

Enligt lagen ska den som trakasserar vara medveten om att beteendet upplevs som trakasserande. Det är den som är utsatt för trakasserier som avgör vad hon eller han anser vara kränkande. Det är därför viktigt att den som är trakasserad klargör för den som trakasserar dig att beteendet är obehagligt och ovälkommet och att det måste få ett slut. Det kan vara svårt och ibland kan man behöva hjälp från någon utomstående. I vissa, allvarliga fall, ska man inte behöva säga ifrån för att det ska räknas som trakasserier i lagens mening.

Du som har blivit utsatt för sexuella trakasserier ska i första hand vända dig till arbetsgivaren för att få hjälp. Om det är arbetsgivaren som utsatt dig eller om din arbetsgivare inte gör någonting för att utreda eller stoppa trakasserierna, kan du anmäla det till ditt fack eller till Diskrimineringsombudsmannen.

Före detta Jämställdhetsombudsmannen visar i sin kunskapsöversikt ”Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön i arbetslivet” att sexuella trakasserier är ett dolt problem. Trots att undersökningar visar att många arbetstagare känner sig utsatta för sexuella trakasserier, är det få som vågar anmäla – till arbetsgivaren, facket eller till Diskrimineringsombudsmannen. De som blivit utsatta kan få skuldkänslor, inte vilja ”förstöra stämningen på jobbet” eller vara rädda för att trakasserierna ska bli värre eller att de inte ska bli trodda. Därför är det viktigt att arbetsgivaren tydligt visar att det inte är den som har blivit trakasserad som har gjort fel, genom att exempelvis göra en eventuell omflyttning på henne eller honom.

Att sexuella trakasserier är ett dolt problem visar också det faktum att det är en stor diskrepans mellan antalet anmälningar om sexuella trakasserier till DO å ena sidan och den rapporterade förekomsten i anonyma undersökningar å andra sidan. Under 2009 fick DO in 24 anmälningar som rörde sexuella trakasserier. Arbetsmiljöverket visar att cirka 2 procent av kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier från en chef eller kollega under det senaste året och 1 procent av männen. Många branschspecifika undersökningar visar ännu högre förekomst. Nyligen visade bland annat en undersökning om sexuella trakasserier inom scenkonsten bland annat att 45,5 procent av de kvinnliga skådespelerskorna och 33,8 procent av de kvinnliga scenkonstarbetarna känt sig utsatta.

Kunskapsöversikten visar att sexuella trakasserier är en fråga om makt. Både kvinnor och män utsätts för sexuella trakasserier, men det vanligaste är att män utsätter kvinnor. Grundorsaken är att kvinnor som grupp har en underordnad position på många arbetsplatser och i samhället i stort, medan män generellt har mer makt och oftare innehar ledande positioner i arbetsliv-ets organisationer.

Om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats – exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken som brandförsvaret, eller om kvinnor eller män på annat vis bryter mot förväntade roller eller tra-ditionella könsmönster – finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen.