Katri Linna deltog på seminariet ”Behövs en ny MR-institution i Sverige” under MR-dagarna i Örebro. Utgångspunkten för diskussionen var MR-delegationens föreslag om inrätta en ny kommission för mänskliga rättigheter i Sverige.Enligt Elisabeth Abiri, ordförande i MR-delegationen, behövs en ny aktör när det gäller MR-arbetet i Sverige.
– Människor har visserligen till stor del fått sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda i Sverige sedan början av 50-talet. Men detta har inte skett utifrån ett rättighetstänkande. Kunskapen om mänskliga rättigheter behöver öka i Sverige, sade Elisabeth Arbri.
Katri Linna framhöll att betänkandet innehåller en bra sammanställning av MR-initiativ, aktörer och problem. Men hon efterlyste en koppling i förslagsdelen till ansvar/ utkrävande.
– Vi måste få en diskussion om hur medborgarna ska kunna utkräva sina rättigheter. Vilka regler behövs för att hävda rättigheter? Den internationella kritiken som Sverige fått handlar bl.a. om detta. Det kräver breda utbildningsinsatser i MR-frågor, sade Katri Linna.
Katri Linna vill också ha en diskussion om juridikens strategiska betydelse för ett MR-genomslag. Betänkandets resonemang kring den föreslagna kommissionen är tekniskt/akademiskt i förhållande till Parisprinciperna, menade hon.
– Diskussionen måste ta sikte på hur rättigheterna faktiskt ska kunna förverkligas. I förslaget finns inget om hur enskilda ska kunna ta tillvara sina rättigheter. Man borde föra samman möjligheterna till individgranskning med det som händer i samhället. Både JO och DO borde t.ex. titta på det som hände i Göteborg när polisen på ett mycket bryskt sätt omhändertog en misstänkt terrorist.
– Jag hoppas att underlaget används för en fortsatt diskussion, t.ex. om JO:s roll. Kan den utvecklas utifrån Europakonventionen? I Finland har man föreslagit att finska JO ska få en egen avdelning.
– Svenska domstolar borde använda befintliga konventioner. Frågan är vad som krävs för att förmå dem att göra det? Det räcker inte med en diskussion om vilken ställning konventionernas rättigheter har i svensk lag. Det handlar lika mycket om vem som har rätt att pröva hur konventionerna efterlevs.
I panelen fanns också Anna-Karin Lindblom, tidigare utredare i MR-delegationen, nu i Regeringskansliet. Hon berättade att det kommer en regeringsskrivelse om det systematiska MR-arbetet under mandatperioden. Den ska bl.a. följa upp arbetet med de nationella handlingsplanerna och romadelegationens betänkande. Anna-Karin Lindblom lyfte frågan om hur skyddet/ efterlevandet av de mänskliga rättigheterna implementeras i svensk lag. Var finns rättigheterna i de svenska regelsystemen? Vad betyder rättigheter inom olika myndigheter/ förvaltningar?
– Det finns behov av kunskapsutveckling. Den föreslagna kommissionen skulle kunna bli en nationell ”standardklargörare”.
Anna Wigenmark ordförande i föreningen Ordfront höll med Katri Linna om att människor måste känna att det finns en institution för dem som inte är så akademisk.
– Det behövs en förstärkning av MR-arbetet. De flesta NGO:er har ingen möjlighet att arbeta med MR-frågor p.g.a. bristande resurser. Individer som vänder sig till oss har prövat andra vägar att nå upprättelse men inte fått det, ansåg Anna Wigenmark.
– Vi behöver en institution som övervakar annat än ren diskriminering, t.ex. frihetsberövanden, friheter i rättegång, rätt till bostad. Många hamnar mellan olika regelverk idag.