– Det är inte så många kommunaltjänstemän som går till jobbet på måndag morgon och tänker ”Ja! Nu ska jag gå och säkerställa mänskliga rättigheter!” Ändå är det i stor utsträckning det vi gör, säger Björn Kullander som ansvarar för demokrati- och MR-frågor på SKL.

Tillsammans med Nationellt nätverk för mångfald och rättigheter och DO arrangerade SKL ett seminarium om hur kommuners arbete med mänskliga rättigheter kan bli framgångsrikt.

En stor del av den kommunala verksamheten handlar helt enkelt om att ge invånarnas mänskliga rättigheter konkret innebörd. Det innebär också att kommunerna har ett stort ansvar för att motverka diskriminering, säger Paul Lappalainen, som är chef för DO:s främjande arbete.

– Att motverka diskriminering är den röda tråden i mänskliga rättigheter. Det finns lagstiftning som talar om hur kommunen ska undvika diskriminering, men också förebygga diskriminering.

Lagen ska följas, men mer kan göras, understryker Paul Lappalainen. I sina olika roller har kommunerna många möjligheter att motverka diskriminering. Det gäller t.ex. vid upphandlig.

– Kommunernas upphandling uppgår till minst 300 miljarder kronor årligen. Det är en jättemarknad och det finns ingenting som hindrar kommuner från att införa antidiskrimineringsklausuler i sin upphandling, dvs. att leverantörerna måste förbinda sig att inte diskriminera.

Sveriges första interna kommunala mångfaldskonsulter finns i Göteborg, där gruppen Jämställdhet och mångfald har i uppdrag att stödja förvaltningar och bolag i deras arbete med jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Arbetet inriktas på frågor kring mänskliga rättigheter, värdegrund och antidiskrimineringsfrågor.
Agneta Starfelt och Anna Jacobsson beskriver sitt uppdrag som att stärka rättighetsperspektivet i den kommunala verksamheten.

Vid årsskiftet träder ett nytt stadsdelsreglemente i kraft i Göteborg, där man har förstärkt likabehandlingsprincipen och poängterar att olikheter i medborgarnas grundförutsättningar kräver ett aktivt arbete mot diskriminering.

– Våra medarbetare är väl förtrogna med de lagar man jobbar med, men inte alltid med internationella MR-konventioner. Därför är det viktigt att MR-frågorna kommer in i verksamhetsspecifika lagar och kommunala styrdokument.

– Ju närmare MR kommer de vardagliga dokumenten desto större är sannolikheten för att det blir mer verkstad, säger Anna Jacobsson.

Gruppen arbetar med kunskapsöverföring, med konsultationer, seminarier och workshops och med att påverka attityder och värderingar bland stadens 48 000 anställda.

Det stora uppdraget just nu är att göra en kartläggning och en handlingsplan för jämställdhetsintegrering av all kommunal verksamhet i Göteborg och slå samman den med en strategi och en handlingsplan för mänskliga rättigheter i kommunen.

– Vi jobbar också med att få in jämställdhet och mångfald i centrala processer, t.ex. budgetuppföljningen.

Anna Jacobsson och Agneta Starfelt presenterade också två nya verktyg för MR-arbetet: ett Normblock som ska spridas till alla anställda – ”ett någorlunda intelligent svar på en motion om att all kommunal verksamhet skulle underkastas normkritisk granskning” – samt en interaktiv film där tittaren ställs inför en rad val som tvingar henne eller honom att reflektera över situationen utifrån ett rättighetsperspektiv.

På seminariet lanserades också rapporten ”Indikatorer för mänskliga rättigheter – Modell för systematiskt arbete på kommunal nivå”. Rapporten ges ut i samarbete mellan DO, SKL och NNM, det nationella nätverket för kommunala tjänstemän som arbetar med MR-frågor (rapporten beskrivs på DOs hemsida).

Jonas Frykman är projektledare för Hållbart Huddinge men har också varit samlande kraft bakom rapporten. Han beskriver den som en igångsättare, ett verktyg för att synliggöra situationen för mänskliga rättigheter i kommunen.

– När FN kritiserar Sverige för brister i de mänskliga rättigheterna når det sällan fram till kommunerna, trots att det många gånger är där som de ska förverkligas och det är naturligtvis en brist.

– Svenska kommuner behöver bli bättre på att se sin roll i förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. Det är i den ibland lite trista vardagen som det där faktiskt händer.