– Anmälaren har fått fullfölja sin utbildning. Därför är det tveksamt om hon är missgynnad i lagens mening, säger diskrimineringsombudsman Katri Linna.
Anmälaren är en ung muslimsk kvinna som av religiösa skäl bär niqab, ett plagg som döljer ansiktet förutom ögonen. I januari 2009 påbörjade hon en ettårig barnskötarutbildning på Västerorts vuxengymnasium i Stockholm. På skolan finns en ordningsregel som förbjuder eleverna att bära plagg som täcker ansiktet. Kvinnan fick besked att hon inte kunde gå utbildningen så länge hon bar niqab. Hon gjorde då en anmälan till DO.
– Bedömningen följer ett givet schema: rätten att bära religiös klädsel är skyddad, men mot det ska ställas de krav som arbetsuppgifterna eller utbildningen ställer, förklarar Katri Linna.
Stockholms stad motiverar sitt förbud med pedagogiska och sociala skäl samt behovet att kunna identifiera personer som vistas på skolan. När kvinnan anmälde Västerorts vuxengymnasium till DO lovade skolan att hon skulle få gå kvar på utbildningen till dess att DO fattat beslut i ärendet.
Anmälaren har vid det här laget genomgått utbildningen med gott resultat. Hon har därigenom själv visat att hennes niqab inte utgjort ett hinder för undervisningen. Kontakten med andra elever och lärare har fungerat bra. Under lektionstid har hon oftast kunnat sitta så att manliga klasskamrater inte kunnat se hennes ansikte och hon har därför inte behövt bära sin niqab. Hon har också förklarat sig villig att visa ansiktet närhelst skolans personal skulle behöva identifiera henne.
– Sammantaget tyder det på att ett förbud inte har varit berättigat i det här fallet, säger Katri Linna.
DO kommer emellertid inte att väcka talan mot Stockholms stad.
– Nej, anmälaren har trots allt fått fullfölja sin utbildning. Behovet av en rättslig prövning påverkas också av att fråge¬ställningen rör ett begränsat antal skolor. I de få fall där saken aktualiserats tycks skolorna dessutom ha hittat praktiska lösningar i enlighet med diskrimineringslagens intentioner.
Läs DO:s beslut i ärendet
Läs Katri Linnas debattartikel i Dagens Nyheter
Läs vanliga frågor och svar om ärendet