Kommunerna måste göra mer för att bekämpa diskriminering

Debattartikel om kommunernas ansvar att bekämpa diskriminering. Smålandsposten 3/6 2009.

Alla människors lika värde och rättigheter är en grundsten i ett demokratiskt samhälle. Principen om ickediskriminering är inskriven i den svenska regeringsformen. Där står också att det allmänna ska motverka diskriminering.

Tyvärr är det ett ansvar som kommunerna inte alltid lever upp till. Låt mig ge några aktuella exempel från Diskrimineringsombudsmannens arbete:

• Två romska barn i Vetlanda utsätts för etniska trakasserier av andra elever och diskrimineras av skolan. DO har fattat beslut om att stämma kommunen.
• En kvinna med utländsk bakgrund gör praktik vid ett kommunalt äldreboende i Jönköping. Efter två timmar skickas hon hem för att hon ”talar för dålig svenska”. DO har stämt kommunen för etnisk diskriminering.
• En kommunanställd man i Kristianstad trakasseras på jobbet när det blir känt att han är homosexuell. DO ingår en förlikning med kommunen som ger mannen 37 500 kronor i ersättning.

Eleanor Roosevelt, ordförande i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter under 1940-och 50-talet, skrev att det är i närsamhället, nära hemmet, som människor söker rättvisa, lika möjligheter och lika värde utan diskriminering. Om inte rättigheterna har någon betydelse där så spelar de ingen större roll någon annanstans heller.

Just nu pågår Mötesplats Småland i Växjö, en veckas konferenser och seminarier för kommunanställda och politiker. Programmet visar bredden i den kommunala verksamheten: elevhälsa, föreningsstöd, integration, bostadshyra, äldre- och handikappomsorg för att ta några exempel.

Genom sin verksamhet har kommunerna unika möjligheter att ge principen om alla människors lika värde och rättigheter konkret innebörd.

Kommunerna är stora arbetsgivare, de ansvarar för kvinnodominerade verksamheter som äldreomsorg och förskola och är ofta första arbetsgivare i Sverige för utlandsfödda. 

Som arbetsgivare är kommunerna skyldiga enligt lag att motverka diskriminering och att främja lika rättigheter och möjligheter. Det är ett arbete som kan ge många positiva effekter.  Många som söker sig till utbildningar inom vård och omsorg har utländsk bakgrund. Om de kan komma i arbete utan diskriminering, motverkas den kommande stora arbetskraftsbristen inom vården.

Kränkningar i unga år kan lämna livslånga ärr. Kommunerna är huvudmän för förskolor och skolor och har en nyckelroll för att skydda barn och elever från diskriminering och trakasserier.

Kommunerna är hyresvärdar genom kommunalt ägda bostadsbolag. Boendet påverkar hela livssituationen: både arbete och skolgång liksom möjligheterna att delta i samhället. Därför är det viktigt att motverka bostadsdiskriminering.

Men kommunerna kan också motverka diskriminering där lagen inte tvingar dem till det. Krogdiskriminering kan drabba människor av olika skäl: för att de har en partner av samma kön eller för att de inte ser tillräckligt svenska ut, t.ex. Kommunen kan villkora alkoholutskänkningen: den som diskriminerar besökare ska inte få servera alkohol.

Kommunerna ger stöd till ideella föreningar. Genom tydliga krav på ickediskriminering kan kommunen bidra till att människor inte diskrimineras i verksamheten. Kommunen måste förstås följa upp kraven. En undersökning 2008 av Växjö kommuns bidrag till idrottsföreningar visade t.ex. att merparten inte levde upp till kravet att ha en jämställdhetspolicy.

DO:s vision är att principen om allas lika värde och rättigheter ska genomsyra det svenska samhället. Det kan vi inte genomföra på egen hand. Kommunerna har ett stort ansvar och unika möjligheter att göra verklighet av den visionen.

Katri Linna
Diskrimineringsombudsman