Debattartikel om transsexuellas rättigheter att korrigera sitt kön samt transpersoners rättigheter till frihet från diskriminering. Newsmill 30/9 2009.

Den medicinska utvecklingen gör det snart möjligt att transplantera fortplantningsorgan. Då kommer vi själva att kunna välja vilket kön vi vill tillhöra, skriver filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö i en debattartikel i DN (se länk i högerspalt). Queerteorin och ”tidsandan” driver på i den riktningen, menar han.

I artikeln uppehåller sig Torbjörn Tännsjö bland annat vid ”transsexuella män, som är besatta av tanken att bli ’riktiga’ kvinnor”. Det är en anmärkningsvärt nedlåtande beskrivning av en utsatt grupp människor.

Sedan nya DO startade har vi inlett en dialog med organisationer som företräder transpersoner. Det har gett mig förmånen att själv träffa en rad transpersoner och höra deras berättelser.

Det här är inte människor som hoppar på en tillfällig trend i samhället utan människor som kämpar med en rad svåra beslut och – inte minst – all okunskap och alla de fördomar de möter i sin omgivning.

Att korrigera sitt kön är en utdragen och många gånger plågsam process. Det är som regel inte resultat av något fritt val utan resultatet av en stark känsla av att ha blivit född med fel biologiskt kön. För att få genomgå ett könsbyte i Sverige krävs en psykiatrisk diagnos som transsexuell.

Alla människor har en könstillhörighet. Det är en juridisk term och beskrivs med en siffra i personnumret: jämn för kvinnor, udda för män.

Alla människor har också en könsidentitet, en egen uppfattning om vilket kön man tillhör.

Alla människor uttrycker också sitt kön på olika sätt genom mer eller mindre traditionella attribut.

Det vanligaste är att könstillhörigheten, könsidentiteten och könsuttrycket sammanfaller. Personer som känner sig som kvinnor uppträder och klär sig som det förväntas att kvinnor ska, samt är juridiskt sett kvinnor.

Men för många personer sammanfaller inte de här tre delarna. Man kan ha en juridisk könstillhörighet som man men känna sig som kvinna, eller känna sig som man men ibland vilja klä sig som kvinna. Eller vice versa. Eller ingetdera. Ett samlingsnamn för dessa människor är transpersoner.

Människor som känner att de blivit födda med fel kön har en könsidentitet som skiljer sig från det juridiska könet. De befinner sig alltså i en situation där de förväntas gå genom livet som någon annan än den de är. Att de vill byta kön är inte resultat av queerteori eller medicinsk utveckling utan en fråga om psykisk hälsa.

Att inte bli diskriminerad är en mänsklig rättighet. Sedan den 1 januari i år omfattas transpersoner också av diskrimineringsskyddet i den svenska lagstiftningen. I arbetslivet, skolan och på många andra samhällsområden är det förbjudet att behandla människor sämre för att de faller utanför våra invanda föreställningar om kvinnligt och manligt.

Det är ett erkännande av varje människas rätt att få identifiera sig och uttrycka sig i relation till kön, oavsett hur det juridiska könet är definierat. Det är också ett erkännande av att det här inte är något man lättvindigt väljer, lika lite som man väljer religion eller sexuell läggning.

Katri Linna
Diskrimineringsombudsman