2010-04-16 Ärende LED 2010/12, handling 2
Justitiedepartementet 103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) avger följande yttrande över utredningen.
DO välkomnar förslaget till en lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik. Det är till stor fördel för resenärerna i kollektivtrafiken att deras rättigheter regleras på ett samlat sätt i en och samma lag. DO anser att lagen kommer att bidra till att förbättra möjligheten att resa för alla resenärer inklusive personer med funktionsnedsättning samt att stärka samtliga resenärers rättigheter i kollektivtrafiken.
Syftet med betänkandet är att stärka resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik. Detta syfte måste gälla alla resenärer oberoende av eventuella funktionsnedsättningar. Enligt det nuvarande lagförslaget är det endast personer med nedsatt rörlighet som omfattas av definitionen i 4 §. DO anser därför att lagförslaget inte uppfyller målet om lika rättigheter i kollektivtrafiken.
Därutöver anser DO att rätten till olika tjänster inte ska formuleras utifrån en persons eventuella funktionsnedsättning. Istället måste det vara personens individuella behov som är avgörande. DO anser att betänkandet kunde stärkas på ett flertal områden gällande bl.a. rätten till information och rätten till assistans vid på- och avstigning.
Enligt förslaget ska den transportör som resenären ingått ett transportavtal med vara ansvarig gentemot resenären. Om transportören anlitar en underentreprenör för att utföra transporttjänsterna ska resenären trots detta vända sig till transportören med sina anspråk då det inte är rimligt att resenären ska ha kunskap om eventuella underentreprenörer.
DO välkomnar förslaget då det stärker resenärens rättigheter i kollektivtrafiken. Förslaget motsvarar även tankegångarna i 2 kap. 12 § i diskrimineringslagen (2008:567) om förbud mot diskriminering i tillhandahållandet av varor, tjänster och bostäder till allmänheten. Enligt bestämmelsen ska den som i förhållande till allmänheten företräder den som tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder likställas med denna (se även regeringens proposition 2007/08:95, s. 520).
Rätten till information är väsentlig för att resenärer överhuvudtaget ska kunna tillgodose sig sina rättigheter i kollektivtrafiken. DO anser att information är en förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna avgöra möjligheten att genomföra hela resan, från planeringsskedet till slutdestinationen. Det är därför ytterst viktigt att information ges om alla väsentliga delar av resan.
DO anser att lagförslaget i det stora hela är bra på den här punkten. Med tanke på de vitt skilda funktionsnedsättningar som förekommer och vikten av att möjliggöra för alla personer med funktionsnedsättning att kunna resa kollektivt anser DO att lagförslaget kunde stärkas genom att tillägga att transportören är skyldig att lämna all ytterligare information som en resenär behöver för att kunna avgöra möjligheten att genomföra en resa. Detta för att undvika eventuella luckor i nuvarande lagförslag gällande transportörens informationsskyldighet.
DO välkomnar att informationen ska tillhandahållas på ett samlat och transportslagsövergripande sätt såsom föreslås och att informationen finns tillgänglig i olika format, något som bidrar till möjligheten för personer med funktionsnedsättning att genomföra en resa. I lagförslagets 9 § stadgas att särskild vikt ska läggas vid behoven hos personer med nedsatt rörlighet. DO anser att lagförslaget på ett tydligt sätt måste stadga att informationen ska vara tillgänglig för alla inklusive för personer med funktionsnedsättning.
DO är tveksam till om definitionen av personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet är korrekt och heltäckande.
Definitionen av en person med funktionshinder eller nedsatt rörlighet i lagförslaget lyder:
"en person vars rörlighet är nedsatt vid användning av transporter på grund av någon form av fysiskt funktionshinder (sensoriskt eller motoriskt, bestående eller tillfälligt), psykiskt funktionshinder eller psykisk störning eller ålder och vars situation kräver lämplig uppmärksamhet och anpassning till hans eller hennes särskilda behov av de tjänster som är tillgängliga för alla resenärer."
DO tolkar definitionen som att den faller tillbaks på huruvida en persons rörlighet är nedsatt. Hänvisningen till en persons rörlighet begränsar vissa bestämmelser i lagen till enbart till personer som har svårigheter att förflytta sig från en plats till en annan. DO anser att personer med andra typer av funktionsnedsättningar som inte nödvändigtvis drabbar rörligheten även måste omfattas av lagens definition. Som exempel kan nämnas personer med nedsatt orienteringsförmåga, nedsatt syn eller hörselförmåga.
Därutöver anser DO att terminologin funktionshinder, funktionsnedsättning och nedsatt rörlighet används på ett inkonsekvent sätt i betänkandet. I kapitel 7 redogörs för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I lagförslaget används emellertid genomgående termerna funktionshinder eller nedsatt rörlighet såsom också anges i definitionen i 4 §. Funktionsnedsättning är en individuell nedsättning av funktionsförmågan medan funktionshinder är ett hinder i miljön, tjänsten eller varan. En person med nedsatt rörlighet måste anses vara omfattad av termen ”person med funktionsnedsättning”.
Definitionen som används i diskrimineringslagen av funktionshinder omfattar inte tillfälliga sjukdomar eller funktionshinder. DO anser att det därför kan vara på sin plats att utöver funktionsnedsättning även inkludera tillfälliga sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar såsom definition i 4 § även indikerar.
Med beaktande av vad som sagts ovanstående önskar DO att lagförslaget omarbetas så att funktionsnedsättning genomgående används i texten. Definitionen av funktionsnedsättning måste vara så allomfattande som möjligt och får inte begränsas enbart till personer med nedsatt rörlighet. Syftet måste vara att lagen omfattar alla oberoende av typ av funktionsnedsättning.
Det är nödvändigt att stärka rätten att resa för personer med funktionsnedsättning såsom betänkandet föreslår. DO skulle även vilja se att det inte endast är en passiv skyldighet att inte neka ombordstigning utan att det även finns en aktiv skyldighet att assistera personer med funktionsnedsättning så att de kan genomföra resan.
Betänkandet tar i flera hänseenden hänsyn till de olika behov som personer med funktionsnedsättning har gällande t.ex. assistans vid på- och avstigning, ledsagning och information. I likhet med EG-förordningarnas bestämmelser kan rätten att resa undantas om transporten strider mot säkerhetsbestämmelser eller med hänvisning till färdmedlets storlek eller utformning.
Med tanke på det kommande slutresultatet av Hans Ytterbergs utredning om bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som en form av diskriminering, kan det finnas fog för att redan i detta skede beakta bristande tillgänglighet som diskriminering. DO anser därför att betänkandet kunde tjäna på att införa en generell bestämmelse gällande transportörens/förvaltarens skyldighet att vidta rimliga åtgärder för att möjliggöra för alla personer inklusive personer med funktionsnedsättning att resa. Endast då andra alternativa färdsätt eller lösningar har beaktats ska en person kunna nekas rätten att resa. DO önskar att lagförslaget på ett bättre sätt reflekterar detta.
DO anser att det är bra att transportören ska erbjuda avgiftsfri assistans vid på- och avstigning. Trots att behovet av assistans påverkas av fordonets, plattformens och hållplatsernas tillgänglighet såsom det beskrivs i betänkandet, är det viktigt att det är individens behov av assistans som är avgörande. DO föreslår därför att lagförslaget utformas så att assistans vid på- och avstigning erbjuds alla resenärer som har behov av tjänsten. En liknande formulering finns redan gällande rätten till ledsagning.
DO välkomnar förslaget om avgiftsfri ledsagning till dem som själva upplever sig ha behov av tjänsten. Det är också bra att det finns en flexibilitet i systemet så att behovet av ledsagning kan anmälas på kort varsel.
I betänkandet framförs att det inte är rimligt att erbjuda ledsagning för en enstaka tur som stannar eller avgår en tid på dygnet när ingen övrig trafik är igång. Det anses inte heller nödvändigt att erbjuda ledsagning på andra än de fullt tillgängliga bytespunkterna. DO anser att för att kollektivtrafiken ska kunna vara tillgänglig för alla oberoende av funktionsnedsättning krävs att alla bytespunkter och turer omfattas av rätten till ledsagning. Trots att ingen övrig kollektivtrafik är i gång kan det finnas behov av ledsagning för att förflytta sig från t.ex. ett tåg till en väntandet taxi utanför stationen.
DO vill också betona vikten av att försäkra att det finns en koordineringsskyldighet mellan transportören som ansvarig för assistans vi på- och avstigning och förvaltaren som ansvarig för ledsagningen. Detta så att en person med funktionsnedsättning inte ska befinna sig i en situation där ledsagningen fungerar men inte assistansen vid på- och avstigning eller vice versa.
På sidan 162 i betänkandet hänvisas till lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Sedan 1 januari 2009 gäller emellertid inte denna lag längre då den har ersatts av diskrimineringslagen (2008:567).
Tilläggavgift får tas ut av en person som inte kan uppvisa giltig biljett. Tilläggsavgift får däremot inte tas ut om avsaknad av giltig biljett får anses ursäktlig med hänsyn till personens ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet.
DO anser att avsaknad av giltig biljett även kan vara ursäktlig med hänsyn till en personens funktionsnedsättning. Grunden funktionsnedsättning borde därför inkluderas.
Beslut i detta ärende har fattats av diskrimineringsombudsmannen Katri Linna efter utredning och förslag från Anna-Lena Sjölund. Chefen för Samhällslivsenheten John Stauffer, har deltagit i samband med beslutet.
Katri Linna Diskrimineringsombudsman Anna-Lena SjölundUtredare