Remissvar2009-03-16Ärende LED 2009/5, Handling 2
UtbildningsdepartementetUtbildningsenheten 103 33 StockholmDiskrimineringsombudsmannen (DO) har anmodats att yttra sig över ovanstående utredning och lämnar följande synpunkter.
Lärarnas och förskollärarnas arbete är av stor betydelse för utveckling av ett samhälle fritt från diskriminering. I lärarutbildningens examensbeskrivning står det att studenten ska kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Samtidigt visar flera undersökningar att lärarna inte är rustade för att möta verkligheten efter avslutad utbildning. Behovet är som störst inom det område som handlar om att motverka diskriminering och främja likabehandling. Trots utredarnas vetenskap om bristerna ovan föreslås inga reformer för att förbättra kvaliteten i lärarutbildningen ur det här perspektivet. Hur det kommer sig att lärare examineras som inte uppfyller de formulerade kraven i examensbeskrivningen är något som utredningen borde ha undersökt och föreslagit åtgärder för.
Högskoleverket (HSV) ska i sin kvalitetsgranskning av styrdokumentet klargöra huruvida kursplanerna innehåller lärandemål som utarbetats i enlighet med examensbeskrivningen. I de utvärderingar av lärarhögskolorna som HSV har gjorts 2005 respektive 2007 granskades inte i vilken utsträckning lärarstudenterna utbildades för att kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, det vill säga i vilken omfattning de gavs möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som motsvarar kraven i examensbeskrivningen. Diskrimineringsombudsmannen (DO) föreslår därför att HSV ges ett tydligt uppdrag att granska lärarutbildningarna för att säkerställa att lärarstudenterna verkligen bibringas de kunskaper och metoder som krävs för att de ska kunna motverka diskriminering och främja likabehandling i sitt dagliga arbete. Den mall för självgranskning som lärarhögskolorna använder sig av måste utvecklas för att synliggöra huruvida lärarstudenterna har getts en sådan utbildning att den kan förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
Att ställa krav på dem som bedriver lärarutbildning att de utförligt redovisar hur de har arbetat med diskriminerings- och likabehandlingsfrågor i sina årsredovis-ningar är ännu en åtgärd som DO förordar.
DO ställer sig positiv till utredningens förslag till åtgärder gällande tillgången till lärare och undervisning i modersmålsspråken och de nationella minoritetsspråken.
I utredningen presenteras resultatet av en nationell enkät riktad till 8000 lärare i förskola och grundskola. Resultatet synliggör ett glapp mellan utbildningens examensmål och skolans verklighet. Av enkäten framgår att utexaminerade lärare
Trots dessa oroväckande enkätresultat lämnar utredarna frågan obesvarad om hur lärarutbildningen behöver reformeras för att ge lärarstudenterna redskap att främja elevers lika rättigheter samt hur de ska förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. Utredarna skriver att det är ”en näst intill omöjlig uppgift att inom utbildningens ram helt tillfredsställa studenters önskemål på fullödig yrkesförberedelse.” Enkätsvaren överensstämmer med den bild DO:s tillsynsavdelning har av verkligheten. DO:s erfarenhet är att lärarna saknar kunskap om vad Diskrimineringslagen kräver samt vilka metoder som är användbara för att förebygga och förhindra förekomsten av diskriminering.
En annan studie som synliggör glappet mellan mål och verklighet i skolan är produkten av ett treårigt forskningsprojekt vilket granskade 17 lärarutbildningar. Studien som redogörs för i Tidskrift för lärarutbildning och forskning (nr 1/06), visar att lärarna inte ges den förberedelse de behöver för att kunna realisera läroplanens mål inom värdegrundsområdet. En av anledningarna är att lärarutbildarna anser att utbildningsmålen är för högt ställda och svåra att genomföra. Av studien framgår att innehållet i de olika kurserna som erbjöds i stor utsträckning beror på vilka lärare som ansvarar för kurserna. Det har alltså betydelse för innehållet i studenternas utbildning vilken kompetens och vilka intressen de enskilda lärarna har. Intervjuerna med lärarutbildare har sedan följts upp med en enkätstudie riktad mot lärarstuderanden. Av resultaten framgår det att 70 % av de lärarstuderande inte känner sig förberedda att gestalta värdegrunden.
En tredje undersökning av lärares och förskollärares färdigheter gjordes 2006 av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Enkäten visade att 92 % av lärarna ansåg att deras yrkesutbildning i liten eller mycket liten utsträckning hade förberett dem för att hantera frågor kring sexuell läggning i arbetet. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning har tidigare identifierat stora behov av utbildnings-, informations- och opinionsbildande insatser på skolans område. Homo- och bisexuella barns och elevers utsatta situation har uppmärksammats i flera undersökningar. En central fråga är hur man i lärarutbildningen klarar av att undanröja fördomar, så att eleverna inte riskerar att möta lärare med bristande kunskaper och/eller en negativ inställning till homo- eller bisexualitet. DO anser därför att det av skolans styrdokument explicit måste framgå att likabehandling oavsett sexuell läggning är en del av de grundläggande värderingar som ska prägla skolans arbete.
En fjärde studie som genomlyser lärarhögskolornas utbildningar har gjorts av prefekten vid Högskolan i Kalmar, Margareta Havung. Hon har granskat vilket utrymme genusfrågorna ges idag på landets lärarutbildningar vid 23 lärosäten. Resultaten redovisas i rapporten Du som är kvinna kan väl ta det, det där med genus. Havung intresserar sig för hur den nya lärarutbildningen rustar blivande lärare för att möta läroplanens mål om jämställdhet och vilken medvetenhet lärare kan sägas ha uppnått efter avslutad utbildning. Havung noterar att genusfrågorna ges alldeles för litet utrymme på. Hon anger fyra orsaker till detta:
Havungs forskning visar än en gång att de nya lärarstudenterna inte blir rustade för det arbete som läroplanen och skolans lagar avkräver dem.
I en femte studie, en nyskriven rapport från Skolverket kallad Diskriminerad, trakasserad eller kränkt?, redovisas vad för slags kränkningar eleverna blir utsatta för. Studien visar också att själva grunden till att diskriminering, trakasserier och kränkningar uppstår kan kopplas till de normer som finns verksamheterna. Normerna är länkade till föreställningar om normalitet och avvikelse. En av huvudorsakerna till att kränkningar är vanliga i skolan, konstaterar rapportskrivarna, är just de vuxnas bristande kunskaper om hur de ska arbeta för att förebygga diskriminering.
DO:s erfarenheter, utifrån de anmälningar, granskningar och erfarenheter som har inkommit till myndigheten, överensstämmer med vad som framkommit i de ovan redovisade studierna.
I lärarutbildningens examensbeskrivning står det att studenten ska kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Samtidigt visar flera undersökningar att lärarna inte är rustade för att möta verkligheten efter avslutad utbildning. Behovet är som störst inom det område som handlar om att motverka diskriminering och främja likabehandling. Trots utredarnas vetenskap om bristerna ovan föreslås inga reformer för att förbättra kvaliteten i lärarutbildningen ur det här perspektivet. Hur det kommer sig att lärare examineras som inte uppfyller de formulerade kraven i examensbeskrivningen är något som utredningen borde ha undersökt och föreslagit åtgärder för.
Högskoleverket (HSV) ska i sin kvalitetsgranskning av styrdokumentet klargöra huruvida kursplanerna innehåller lärandemål som utarbetats i enlighet med examensbeskrivningen. I de utvärderingar av lärarhögskolorna som HSV har gjorts 2005 respektive 2007 granskades inte i vilken utsträckning lärarstudenterna utbildades för att kunna förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, det vill säga i vilken omfattning de gavs möjlighet att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som motsvarar kraven i examensbeskrivningen. Vid utvärderingen 2005 fanns en fråga med i den självvärdering som lärarhögskolorna skulle göra som handlade om i vilken utsträckning de arbetade med genus och mångfald. Bristerna uppmärksammades varken i HSV:s rapport 2005:17 eller 2008:8.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) föreslår därför att HSV ges ett tydligt uppdrag att granska lärarutbildningarna för att säkerställa att lärarstudenterna verkligen bibringas de kunskaper och metoder som krävs för att de ska kunna motverka diskriminering och främja likabehandling i sitt dagliga arbete. Den mall för självgranskning som lärarhögskolorna använder sig av måste utvecklas för att synliggöra huruvida lärarstudenterna har getts en sådan utbildning att den kan förmedla, förankra och tillämpa gällande regelverk som syftar till att förebygga och motverka diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
Skolverket har i studien "I enlighet med skolans värdegrund?"(Rapport 285, Skolverket 2006) låtit forskare granska hur etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i 24 läroböcker. Granskningen gäller både grund- och gymnasieskolan. Undersökningen visar på allvarliga brister i läroböcker utifrån skolans värdegrund. Det finns exempel på både onyanserade och stereotypa beskrivningar av olika grupper som kan vara både diskriminerade och kränkande för elever. Analysen av kön visar att mannen är normen och kvinnan görs till "den andra" och riskerar i vissa fall att bli nedvärderad och förlöjligad. Av de nationella minoriteterna nämns romer, sverigefinnar och tornedalingar inte alls i läroböckerna. Samer omnämns så kortfattat att det blir onyanserat. De granskade läroböckerna i historia och samhällskunskap beskriver islam och muslimer nästan uteslutande i samband med militant islam. När det gäller funktionshinder och homosexualitet är det endast svårigheterna som beskrivs.
Blivande lärare och förskollärare måste ges tillfälle att utveckla sin kompetens när det gäller läromedel. Läraren har här ett särskilt ansvar att förmedla en kritisk hållning till källor och att ge eleverna verktyg för att kunna sortera informationen och omvandla den till kunskap. Det är viktigt att lärarutbildningen säkerställer att lärarstudenterna får tillägna sig en sådan källkritisk grundinställning, för att de ska kunna säkerställa att barn och elever inte använder sig av material som kan uppfattas som diskriminerande.
I den föreslagna utbildningspolitiska kärnan föreslås åtta moment. Utexaminerade lärare och förskollärare bär ett stort ansvar eftersom de är representanter för huvudmannen. Av Skolverkets rapport från TAL-projektet Barn- och elevskyddslagen i praktiken (2009) framgår det att 80 % av de drygt 700 rektorsområdenas likabehandlingsplaner inte uppfyllde lagens krav, eller var i behov av utveckling. Skolverket anser att utbildnings- och kompetensinsatser som rör Diskrimineringslagen bör omfatta all skolpersonal för att arbetet med likabehandlingsfrågorna ska vinna genomslag.
Utredningen definierar vilka moment som bör ingå i en gemensam kärna för lärarutbildningen. Inom momentet utbildningens organisation och villkor, demokratins grunder föreslås att lärarstudenterna ska ges kunskaper om skolans lagar, mötesteknik och skolhistoria. Genom utredningens förslag riskerar undervisningen om likabehandling, diskriminering och elevers rättigheter att än en gång konkurreras ut av vad lärosätena uppfattar som viktigare sakfrågor. Det är därför DO:s uppfattning att det vore lämpligt att för ändamålet skapa ett särskilt moment kallat ’mänskliga rättigheter’.
DO anser att lärarstudenterna inom det här momentet bör ges möjlighet att tillägna sig kunskaper om elevers rättigheter samt huvudmannens och lärarnas skyldigheter. Detta är en förutsättning för att implementeringen av Diskrimineringslagstiftningen ska kunna genomföras och i förlängningen bidra till att barn och elever får tillgång till sina rättigheter.
Utredningen behandlar inte frågor rörande trakasserier, kränkande särbehandling, likabehandling eller diskriminering, detta trots att lärare och förskollärare är skyldiga att främja barns och elevers rättigheter. Lärare och förskollärare kan inte avhända sig det ansvaret med motiveringen att det är huvudmannens. Av Regeringsformens 1 kap. 2 § framgår att det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Ett annat perspektiv som saknas i utredningen är lärarens relation till eleverna. DO får in flera anmälningar från elever som upplever att de har blivit diskriminerade av lärare. Hur elever behandlar varandra är betydelsefullt, men det är även viktigt att klargöra för lärarstudenterna att lagstiftningen förbjuder huvudmannens representanter att utsätta barn och elever för trakasserier och diskriminering.
Det räcker emellertid inte för lärarna att ha kunskaper om kraven i Diskrimineringslagen. De behöver metoder för att handskas med trakasserier för att minska diskrimineringen och säkerställa likabehandling. DO anser att undervisning i normkritisk pedagogik, genuskunskap och genuspedagogik bör vara obligatoriska moment på alla lärosäten. Studenterna bör också under den verksamhetsförlagda utbildningen lära sig att omsätta teorierna i praktiken. Detta bör lämpligen göras med stöd av landets genuspedagoger. Lärarens främsta uppgift är att leda andras lärande. För att kunna göra det på ett framgångsrikt sätt är det viktigt att ha förståelse för barns och elevers olika förutsättningar och utgångspunkter. Alla elever och lärare är olika och har inte samma syn på skolan och lärandet. Det är därför angeläget att studenterna ges möjlighet att tillägna sig kunskaper i interkulturell pedagogik. Interkulturell pedagogik är en inriktning inom pedagogiken som studerar allt som har att göra med undervisning, lärande, utveckling och fostran utifrån interkulturella aspekter såsom etnicitet, genus och klass. Den interkulturella pedagogiken syftar till att öka lärares kompetens om kulturella faktorers betydelse och inverkan på individens lärande. Det främsta skälet för att utveckla den interkulturella pedagogiken är för att kunna bidra med kunskap om lärandeprocesser som lärare behöver för att undervisa i dagens mångkulturella klassrum. Interkulturellt lärande handlar om att kunna se sig själv som en del av ett större sammanhang och som en del av ett större samhälle, att kunna jämföra kulturer och att bli medveten om att olika språk innefattar olika kulturella aspekter och betydelser.
Sex- och samlevnadsundervisningen är det enda kunskapsområde i skolan där lärare för närvarande inte behöver ha någon utbildning alls. Trots ett femtioårigt obligatorium i skolan visar undervisningen både i grundskolan och på lärarutbildningarna stora brister. På ungefär hälften av lärarutbildningarna får inte studenterna någon undervisning i kunskapsområdet sex och samlevnad. Endast runt sex procent av lärarstudenterna får sådan undervisning, trots att ämnet enligt läroplanerna ska vara ämnesövergripande. Skolverkets granskning ar av sex- och samlevnadsundervisningen har visat att kvaliteten skiftar kraftigt mellan och inom skolorna. Det gör att likvärdigheten i den undervisning som eleverna enligt skollagen ska få undergrävs. Eleverna har själva framfört kritik mot undervisningen. Exempel på anmärkningar är att undervisningen har en biologisk slagsida eller förbigår frågor om genus och att homo-, bi- och transsexuella elever inte känner sig inkluderade i undervisningen. För att skolan ska kunna leva upp till läroplanen och för att alla elever ska få en ordentlig sex- och samlevnadsundervisning måste ämnet bli obligatoriskt på lärarutbildningen. Lärarna har rätt att känna sig trygga i sin pedagogiska uppgift och eleverna har rätt att känna sig trygga med att de har kompetenta lärare i ämnet. Därför behöver lärare särskild utbildning i sex- och samlevnadsdidaktik.
DO ställer sig positiv till utredningens förslag till åtgärder gällande tillgången till lärare och undervisning i modersmålsspråken och de nationella minoritetsspråken. Utredningen föreslår
att alla lärarstudenter får kunskap om nationella minoriteters språk, kultur och mänskliga rättigheter inom ramen för sin lärarutbildning
DO anser att det bör finnas sanktioner mot de kommuner som inte garanterar undervisning på de nationella minoritetsspråken, då det finns ett elevunderlag. Hur stort det underlaget ska vara för att garantin ska gälla bör dessutom fastställas.
Beslut i detta ärende har fattats av Pia Engström Lindgren efter utredning och förslag av Patrik Edgren.
Pia Engström LindgrenChefsjurist
Patrik Edgren Utredare